Jasa

Invandrad i zendrum

Den senaste tiden har jag haft problem me att uttrycka mina känslor skriftligt trots att jag brukar vara rätt bra på det. Jag har haft så mycket jag vill skriva ner, men jag har inte vetat hur jag ska börja eller hur jag ska formulera mejj.  Dom flesta som känner mejj, vet att jag inte är rädd för att öppna upp mejj, så det är inte det. Utan det har mer blivit som en blackout, trögt för jag vill faktiskt skriva av mejj lite.

Efter det jag varit med om dom senaste månaderna, som gjort att jag haft svårt för att gå vidare, så är jag så glad vid att en viss person finns i mitt liv på ett eller annat sätt. En person som faktiskt alltid kommer ha en plats i mitt hjärta, en person som får mejj att minnas mer av det fina än det dåliga! Ett tag letade jag faktiskt efter brister hos denna person för jag trodde att jag skulle må bättre då, men jag mådde bara sämre av det för det går inte att tycka illa om en människa som faktiskt är så godhjärtad & som har så stor betydelse för mejj. Så efter ett telefonsamtal med denna personen för någon natt sen, efter så lång tid så insåg jag hur bra jag mådde över att denna människan existerar, & att jag inte tänker låta denna underbara varelse försvinna från mitt liv! Och då snackar jag om kärlek på en helt annan nivå som kallas VÄNSKAP! Att kunna skratta & skämta med denna uppskattade människan är det bästa som finns :)

K.P.H.N

Ps. Det var svårt å hitta en passande rubrik till detta ämne, så det fick bli ett internt skämt som bara jag å denna person förstår oss på. Så det är faktiskt helt okejj att ni inte fattar :)

hahahah =) stämde de typ? =P

hahaha okej =))



vad händr ikv då? =) kram..

nicenice, hade ni de roligt?



förfest och fest med ema, hennes vän från sthlm och min man =)