Jasas sångkärriär
Hur många gånger har vi inte hört en låt som vi känt igen oss i å sagt "man kan tro att jag har skrivit texten"? Det händer mejj jätteofta iaf.
Tänk hur mycket musik påverkar oss fast det är bara vanliga ord någon sjunger ut i en viss stämma. Ändå är det något jag inte skulle kunna leva utan! Musiken är det första jag sätter igång när jag vaknar å sista jag stänger av innan jag lägger mejj.
När jag var liten sa jag alltid att jag skulle bli sångerska när jag blir stor. Ja den drömmen sprack ju redan för många år sen när jag satt ensam i mitt rum me min walkman å lurarna i öronen å sjöng loss. Det jag inte visste var att mamma å pappa hade hört mejj från vardagsrummet å brorsan hade hört mejj från sovrummet. Det räckte inte med det, dom samlades alla utanför dörren till mitt sovrum å öppnade dörren på glänt å lyssnade. Jag var ju i min egna lilla värld som mini-Ceca å la inte märke till något runtomkring. Jag sjöng loss, jag blundade, jag svängde me huvudet å håret, jag öppnade ögonen å tittade mot dörren. Jag möttes av 6 stycken ögon som tittade på mejj genom springan mellan dörren å väggen. Jag stängde av min walkman å blev tyst. Istället för att få en applåd för mitt uppträdande som jag inte visste att jag hade publik till, fick jag istället stå där å se på när min mamma, pappa å bror gapskrattar åt mejj! Hejj då sångkärriär!
Hur hemsk ja än låter så älskar jag att sjunga å jag har lärt mejj att bjuda på det när även andra hör min hemska stämma! Vem vet, jag kanske vaknar en dag med en riktig sångröst. Drömmen om sångkärriären lever vidare :)
Tänk hur mycket musik påverkar oss fast det är bara vanliga ord någon sjunger ut i en viss stämma. Ändå är det något jag inte skulle kunna leva utan! Musiken är det första jag sätter igång när jag vaknar å sista jag stänger av innan jag lägger mejj.
När jag var liten sa jag alltid att jag skulle bli sångerska när jag blir stor. Ja den drömmen sprack ju redan för många år sen när jag satt ensam i mitt rum me min walkman å lurarna i öronen å sjöng loss. Det jag inte visste var att mamma å pappa hade hört mejj från vardagsrummet å brorsan hade hört mejj från sovrummet. Det räckte inte med det, dom samlades alla utanför dörren till mitt sovrum å öppnade dörren på glänt å lyssnade. Jag var ju i min egna lilla värld som mini-Ceca å la inte märke till något runtomkring. Jag sjöng loss, jag blundade, jag svängde me huvudet å håret, jag öppnade ögonen å tittade mot dörren. Jag möttes av 6 stycken ögon som tittade på mejj genom springan mellan dörren å väggen. Jag stängde av min walkman å blev tyst. Istället för att få en applåd för mitt uppträdande som jag inte visste att jag hade publik till, fick jag istället stå där å se på när min mamma, pappa å bror gapskrattar åt mejj! Hejj då sångkärriär!
Hur hemsk ja än låter så älskar jag att sjunga å jag har lärt mejj att bjuda på det när även andra hör min hemska stämma! Vem vet, jag kanske vaknar en dag med en riktig sångröst. Drömmen om sångkärriären lever vidare :)
Kad moje usi cuju muziku na struju, tad moje srce bije u ritmu melodije
Kommentarer
skrivet av: vesna
AShley va hon med uppsatt hår =)
skrivet av: sanja
svar : hehe hvala =)
skrivet av: Ema
Du är utmanad! http://emci.blogg.se/2009/february/utkast-jag-blev.html
skrivet av: Tanja
Så det är du som skrev den. Men det var så fint skrivet, har själv en bror så jag förstår, en bror är verkligen ens bästa vän även om man har dåliga dagar med dem ibland =P hehe...
Trackback
