Jasa

Inatt åker min bästa kompis Mika ner till Jugge. Självklart är jag glad för hennes skull för jag vet hur mycke hon har längtat efter det. Men är mindre glad för min egen del eftersom jag inte kommer få träffa henne på 2.5 månader. Det är alldeles för lång tid att vara ifrån sin bardomsvän som man är så van vid att träffa så ofta.

Sen 1987 har vi känt varandra, vilket är nästintill hela livet... Så mycke vi har upplevt tillsamamns, allt från att leka med barbiedockor i hennes garderob till att dricka tequila å öl nere i Serbien både i Valjevo å Pozarevac.

Kommer du ihåg när vi var små å sjöng: Ko to kaze ko to laze, Srbija je mala...Japp man lär sejj i tidig ålder. Så många födelsedagar vi har firat tillsammans, så många slave vi har ätit oss mätta på, så många fester vi har varit på. Så många bonne-låtar vi har gjort till våra fest-låtar: Odakle si sele, Nema raja.. Och vår nästa låt: Crnogorska hmna...haha: Dje si rasna ljepotice, brkato ti ljubim lice. Så mycke vi har skrattat åt tillsammans, så många gånger vi har avslutat varandras meningar. Så många gånger vi har skrattat så vi har gråtit å så många gånger vi har gråtit så vi har skrattat. Detta kallar jag för riktig vänskap.

Idag började jag gråta när vi skulle säga hejj då, så kunde inte ens önska dejj en trevlig resa. Se till att ha det jätteskojj å ta hand om dejj... Tror inte det kommer bli av, men jag hoppas att vi ses igen tidigare än vi tror. Kommer sakna dejj otroligt mycke min vän, börjar gråta nu igen när jag tänker på det. Jag älskar dejj Miko! En vän som dejj borde alla ha!