Jasa

Varför är inte du ute ikväll? Den frågan brukar jag få varje helg mer eller mindre. Men hur kul är det att gå ut när man typ inte har några vänner här? Min bror är ute med sina vänner ikväll, jag var mer än välkommen att följa med dom, å jag funderade på det först. Men det är inte samma sak, hans vänner är jättetrevliga men jag skulle inte kunna slappna av som jag gör med mina riktiga vänner. Ja mina riktiga vänner som är utspridda lite här å var.

Värnamo! Ja det är här jag har bott i 17,5 år. När jag var liten hade jag alltid någon att leka med. Under högstadiet å gymnasiet hade jag alltid någon att umgås med. Men nu då? För länge har jag nu känt mejj ensam. Jag jobbar 45%, vilket innebär att jag jobbar 3 dagar i veckan. Efter jobbet kommer jag hem, tar min laptop, sätter mejj i sängen i mitt lilla rum å fördriver resten av dagen så. Mina lediga dagar då? Ja tyvärr bli det ofta att jag gör exakt samma som efter jobbet, fast hela dagen istället. Pratar med mina msn-vänner å med mina vänner som är utsrpidda i landet ,å låtsas som att allt är bra. Men inget är bra!
Min rosa MP3 har blivit som min bästa vän, för det är den som följer med mejj på stan. Det är mitt enda sällskap. Vissa låtar kan göra mejj mejj jätteglad, ibland drömmer jag mejj bort å tänker inte på alla människor runtomkring. Jag kan komma på mejj själv med ett leende på läpparna å att jag småsjunger till låtarna när jag går från affär till affär. Jag har blivit van vid denna ensamheten å att varje gång gå ensam på stan, när alla andra iaf har en vän vid sin sida. Efter att ha haft det så här i ungefär ett år, så tycker man inte att det är så hemskt längre. Men är det så här det ska vara?
Detta skriver jag inte här för att folk ska tycka synd om mejj, för det är det sista jag vill. Jag skriver detta för att ni ska veta hur det faktiskt är.

Jag har min bror, jag kan alltid räkna med honom. Vi kan ofta komma i bråk, i riktigt stora bråk dessutom. Men oftast är det bra redan dagen efter. Han är både min vän å min bror, men en bror är alltid en bror. Jag behöver umgås med vänner oxå, inte med familjen bara. Nu när jag ändå tagit upp min bror, så vill jag passa på att säga hur glad jag är för hans skull å att dom har bokat New York-resen. Jag tror inte riktigt han trodde att det skulle bli av, men idag var han å hans vänner i resebyrån, bokade biljetter å betalade dom. Han behöver komma iväg lite å det förtjänar han
Jag då? Jag kommer nog vara kvar här ett tag till, men längtan att ta mejj härifrån blir större å större för varje dag. Jag ska satsa på att flytta härifrån efter nyår. Lära känna nytt folk, börja ett nytt liv... Det ser jag framemot riktigt mycket!