Ödet?
Efter en lagom lång, å ledig fredag blev jag sugen på att dra till Jönköping för att ta en runda på A6 å sen ta en fika på Claras eller Waynes Coffe. Så jag messade brorsan å frågade om han var sugen på det. Han skulle fundera å höra av sejj sen. Japp han var med på det, så jag såg till att vara klar i tid.
Pappa skickade med en påse som vi skulle lämna tillbaka på Jula, å jag riktigt jublade av glädje. Alla älskar Jula liksom... NOT! Har nog aldrig varit där å vill nog aldrig sätta min fot där heller. Samma skit med Biltema. Anyways, brorsan plockade upp mejj å vi körde iväg. Efter 1.5 minut ringer mamma å säger att jag glömt ta med mejj påsen. Aja det var bara till att vända å hämta den, eftersom pappa skulle bli så jäkla tjurig om vi inte tog med den. Mamma sprang ut med påsen på parkeringen å gav den till oss. Så nu kunde vi åka igen...
Japp vi kom till andra sidan stan, då brorsan inser att han har glömt plånboken. Bara till att vända tillbaka igen å hämta den. Så under tiden funderade vi på om det verkligen var nån mening att åka nu när detta tog sån tid att köra fram å tillbaka. Jag ville verkligen komma iväg lite för jag var så jäkla uttråkad. Men sen började jag fundera, detta kanske var tecken på att man inte skulle åka. Jag får såna läskiga tankar ibland, typ som att man kanske skulle råka ut för nån olycka eller nåt. Så att detta kunde vara tecken på att man faktiskt skulle stanna hemma. För vi vände inte tillbaka bara en, utan två gånger till å med.
Vad tror ni? Kan det vara ödet som testade oss? Tror ni på ödet överhuvudtaget? Tror ni på "tecken"? Jag tror att det finns en mening med allt faktiskt, så jag har nog ingen lust att utmana ödet.
