Jasa

Så var det man såg fram emot så länge, plötsligt över på nolltid. I fredags satte jag mejj på tåget, fick sitta me Nole Djokovics look-a-alike, fast en svensk sådan. Tror att han märkte att jag vid flera tillfällen satt å log jättemycke medans jag messade, men dom var ju så lika, haha.

Väl framme i Jkpg, plockade Alen upp mejj sen åkte vi hem till familjen Ivanovic som hade slava den kvällen. God mat å goda kakor bjöd dom på innan jag, Lara å Sandy åkte iväg till hotellet på möte me omladina. En hel del skratt å irritation blev det men vi blev klara snabbt.

Vi åkte hem igen, å där hade Alen besök av Stefan å Pavic. Växlade nåra ord me grabbarna, sen skulle vi fixa ihop alla papper å alla pärmar inför morgondagens turnering. 19 lag å varje lag skulle ha en pärm.... Runt 01 kom vi i säng, men jag kunde inte somna förens kl 02. Å att då vakna kl 06 utan att kunna somna om känns verkligen härligt :) Kl 07.15 steg jag å Lara upp, åt frukost, fixade oss å begav oss till Idrottshuset för att få upp det som skulle upp innan alla lag började dyka upp.

Trollhättan var först på plats, å jag kunde i lugn å ro ge dom deras pärm å förklara vad dom skulle göra. Men sen började kaoset när alla lag dök upp från alla håll. Halmstad hade ändå flest frågor att ställa. Men det var verkligen kul å ha den uppgiften, även om det var stressigt. Man kände sejj viktig å det gillar vi. Jag fick åka me i Göteborgs buss till Råslätt där nästan hälften av lagen skulle spela.
Jag å Paula var ju minst sagt roade när vi satt å höll reda på resultattavlan å tiden. Älskade att se hur aggresivt killarna spelade. Det kallar jag riktig fotboll. Tjejerna däremot, ja där var det mest bara spring å skrik kändes det som. Å tiden ville aldrig rinna iväg trots att de spelade i 1 timme bara medans killarna spelade i 3 timmar typ.
När fotbollen hade spelats klart på Råslätt, begav vi oss till Idrottshallen där matcherna fortfarande spelades å där finalen skulle äga rum. Vi började kolla på finalen men hann inte se klart den för vi var tvugna att åka hem å fixa oss till festen å vi hade bara runt 45 minuter på oss.
Kozara från Göteborg blev vinnare i årets Omladinski Festival, så ett stort GRATTIS till dom.

Nu till festen! Jag tror inte jag har ord för att beskriva hur kul jag hade å hur bra jag tyckte det var. Vi var på festen tidigt eftersom Lara skulle dela ut priserna. Trodde musiken skulle vara mindra bra för att det var yu-rock, men jag hade fel för det var svängig musik som verkligen gick att lyssna på. Men inget man kan lyssna på en hel kväll. Som tur var tog TRUBACI plats direkt efter prisutdelningen Alla blev som galna när det drog igång. Dans, sång å kramar i massa på dansgolvet, helt otroligt.
Efter trubaci så var det svängig narodna muzika som gällde, å det uppskattades oxå minst sagt. Man fick träffa en massa roliga människor som man inte träffat på länge. Å en hel del nya människor oxå som man snackat me över nätet.
En oförglömlig kväll helt klart, synd bara att det är över nu. Sånt här borde arrangeras oftare, så man får chansen att träffa alla dessa människor mer än bara en gång om året.
Tack till er alla som medverkade  i årets Omladinski Festival!
Bjuder inte på nåra bilder nu, för har inga fina. Men lägger upp så fort jag har nåt vettigt.

En stor hälsning till Helena å Milos, som är trogna bloggläsare! Ni är tokiga ni :) Helena, underbart att se dejj igen efter så lång tid (L)