Djupa tankar
Vad är meningen med livet? Vad är rätt, vad är fel? Så många frågor, men inga svar.
Den senaste tiden har jag verkligen försökt vara en stark människa å göra som ja vill. Men jag är ingen stark människa, tvärtom... Jag får ofta höra att jag är en tjej som alltid har ett leende på läpparna. Det är sant, det har jag när jag är bland folk. Men det är ingen som ser den ensamma lilla flickan som sitter inne i sitt rum om kvällarna å gråter. Det är faktiskt jätteskönt att gråta ut, det hjälper för stunden, man blir lugnare. Men man vill ändå inte fortsätta gråta hur länge som helst. För det är inte kul att sitta helt ensam å vara lessen. Jag vet att jag många gånger kan låta självisk osv, men jag bryr mejj mer om människorna som är mejj nära. Även om jag inte säger det rakt ut, så betyder dom allt för mejj. Jag vill inte ens tänka tanken å vara utan dom som funnits vid min sida hela livet. Det är så mycke jag vill säga, berätta hur jag känner mejj, men det går inte. Jag önskar nån kunde kolla in i min själ istället å bara se det, men det går nog inte heller. Vet dessutom inte vaffö jag kom på att skriva detta inlägget nu, men jag vill visa att jag inte skriver om ytliga saker bara. Ikväll vill jag bara öppna upp mejj. Vart har alla försvunnit? Jag vill ha mina vänner vid min sida, jag behöver ha mina vänner vid min sida. Det har jag behövt länge, men varit för feg för att säga det. Rädd att nån skulle misstolka det, för jag menar inget illa med det. Saknar bara vänskapen med vissa som verkar ha glidit iväg.
När jag var yngre så frågade folk jämt vaffö jag umgicks med min bror hela tiden, om jag inte hade nåra vänner. Men min bror är min vän, var det så svårt att inse? Sen förklarar man för dom hur det är å då säger dom: Det är fint, jag önskar jag kunde ha det så med min bror/syster. Ja men vaffö ställa såna dumma frågor då?
Ni undrar säkert vaffö jag skriver allt detta, men jag vill bara att ni ska veta vad jag känner å tänker. Å ikväll funderar jag extra mycke... Jag vill verkligen inte förlora mina vänner för nåt i världen, jag vill inte å jag tänker inte göra det. Även om det ser mörkt ut så ska man kämpa för det kommer ljusare dagar.
Detta var riktigt skönt å skriva av sejj lite. tror jag ska göra det flera gånger. Tack för mejj!
Ps: Inom dom närmsta dagarna kommer lite bilder...
Den senaste tiden har jag verkligen försökt vara en stark människa å göra som ja vill. Men jag är ingen stark människa, tvärtom... Jag får ofta höra att jag är en tjej som alltid har ett leende på läpparna. Det är sant, det har jag när jag är bland folk. Men det är ingen som ser den ensamma lilla flickan som sitter inne i sitt rum om kvällarna å gråter. Det är faktiskt jätteskönt att gråta ut, det hjälper för stunden, man blir lugnare. Men man vill ändå inte fortsätta gråta hur länge som helst. För det är inte kul att sitta helt ensam å vara lessen. Jag vet att jag många gånger kan låta självisk osv, men jag bryr mejj mer om människorna som är mejj nära. Även om jag inte säger det rakt ut, så betyder dom allt för mejj. Jag vill inte ens tänka tanken å vara utan dom som funnits vid min sida hela livet. Det är så mycke jag vill säga, berätta hur jag känner mejj, men det går inte. Jag önskar nån kunde kolla in i min själ istället å bara se det, men det går nog inte heller. Vet dessutom inte vaffö jag kom på att skriva detta inlägget nu, men jag vill visa att jag inte skriver om ytliga saker bara. Ikväll vill jag bara öppna upp mejj. Vart har alla försvunnit? Jag vill ha mina vänner vid min sida, jag behöver ha mina vänner vid min sida. Det har jag behövt länge, men varit för feg för att säga det. Rädd att nån skulle misstolka det, för jag menar inget illa med det. Saknar bara vänskapen med vissa som verkar ha glidit iväg.
När jag var yngre så frågade folk jämt vaffö jag umgicks med min bror hela tiden, om jag inte hade nåra vänner. Men min bror är min vän, var det så svårt att inse? Sen förklarar man för dom hur det är å då säger dom: Det är fint, jag önskar jag kunde ha det så med min bror/syster. Ja men vaffö ställa såna dumma frågor då?
Ni undrar säkert vaffö jag skriver allt detta, men jag vill bara att ni ska veta vad jag känner å tänker. Å ikväll funderar jag extra mycke... Jag vill verkligen inte förlora mina vänner för nåt i världen, jag vill inte å jag tänker inte göra det. Även om det ser mörkt ut så ska man kämpa för det kommer ljusare dagar.
Detta var riktigt skönt å skriva av sejj lite. tror jag ska göra det flera gånger. Tack för mejj!
Ps: Inom dom närmsta dagarna kommer lite bilder...
Kommentarer
skrivet av: Ivo pivo
jo det är så orättvist och dumt att kompisar bara glider iväg--man lever bara 1 gång och man vill ju såklart inte behöva förlora sina vänner om ingenting har hänt...men ibland så finns de ju orsak till det jebiga...fast alltför ofta e det idioter som gör att man skiljs åt pga småsaker d e tråkigt..men men bra blogg jasa =)
skrivet av: Till Ivo pivo
Tack för inlägget, vet ej om du kommer titta in här igen. Men eftersom det inte finns nån länk till din blogg eller vad som, så svarar jag här. Ja livet är allt bra konstigt ibland. Ibland vet man inte ens vad som pågår. Nå ja, kul att du tycker om min blogg iaf :)
skrivet av: laki
efter sol kommer regn, efter hemtentan kommer laara!
Trackback
