Jag vill vakna ur denna hemska mardröm!
Men tyvärr var inte en mardröm, det händer på riktigt :(
Å då sitter jag här å kan fortfarande inte stoppa mina tårar å undrar om jag verkligen förtjänar detta? Jag försöker vara stark, jag försöker verkligen vara stark för hans skull. Men kan jag verkligen det när mitt hjärta har krossats så många gånger förr? Klarar mitt hjärta detta ännu en gång?
Jag vet att det inte var hans avsikt, jag vet att han inte ville såra mejj. Jag vet att han mår dåligt för att han inte kunde hålla sina löften som han gav mejj. Det är inte hans fel att det finns onda människor som tyvärr är starkare än honom just nu. Men vet ni vad? Jag hatar dessa människor, vilka dom än är, å dom ska inte få förstöra något som är så underbart. Jag måste bara ha tålamod, men det är det som är det svåra. Jag har blivit alldeles för van vid hans röst, hans sms å hans konversationer på msn. Så det känns så tomt utan allt det nu. Det känns som jag återigen har blivit lämnad ensam av någon som betyder världen för mejj.
Jag börjar återfalla till den personen jag var innan jag träffade honom. Till den kalla, känslolösa tjejen som glömt hur man skrattar. Jag hatar den tjejen för tyvärr tar hon över mejj helt. Jag är rädd att jag kommer känna hat igen. Absolut inte mot honom, för det är omöjligt. Har lovat både mejj själv å honom att jag aldrig kommer vända honom ryggen, å jag håller mina löften. Men jag kommer känna hat mot resten av världen igen. Jag vill bli räddad igen!
Det är helt otroligt hur snabbt man kan börja tycka om någon så mycket. Man det är vi ett levande bevis på. Jag vet dessutom att många kommer tycka att jag överdriver med mina känslor. Men det är så jag känner så vaffö skulle jag dölja det?
Kanske någon förstår min smärta?
Men jag ska hålla huvudet högt å minnas hans underbara ord: Jag hoppas att den här sagan slutar bra, att vi möts igen å blir tillsammans.
D.S det är du som håller mitt hopp uppe. Även om det inte blir du å jag igen, så ska det ordna sejj för din del, det ska jag se till. Jag kommer hur som helst alltid finnas vid din sida. I gott å ont! Niko kao ti...
Pratim te, i kad negledam po koraku te znam, svaki drhtaj tvoga tela osecam. Tu sam da ti nadu vratim, ako padnes da te uhvatim...
Jag förstår dig faktiskt helt och hållet, det här kändes som en del av mig när jag läste. Det är sjukt jobbigt och det värsta är när man sitter ensam, har tid för sig själv och börjar tänka...men medan man gör annat så är det okej för stunden, som t ex jobbet. Utnyttja alla tillfällen du har för att inte tänka på det för mycket för även om man försöker så finns minsta lilla grej som får en att tänka och då brister ju allt...
Hopppas på de bästa då :) .. wish u the best!! Robban :)
Joo ja förståre :)
hej hej. du känner inte mej men ja snokar i din blogg lite då å då, diggar den :) å nu när ja läste detta me killen, ja hade lika gärna kunnat skrivit detta.. för ja vet hur d e. hela mitt liv, ALLTIID, så fort ja träffat en kille å hoppet lyfts upp till himmelshöjder, så kommer d där som bara trampar över ens hopp å all glädje bara tas ifrån en. blir tom på nytt, å VARJE gång säger ja oxå, att detta ska ja inte låta hända igen... men sen kommer d nån igen å ja glömmer bort allt ja lovat mej själv, sen står ja där igen. tom, olycklig, som så många gånger förr... men nu för tiden krävs d mer för att ja ska bli sårad, ja har vant mej under åren, har liksom byggt upp en vägg tror ja som man får kämpa för å ta sig igenom.. tror ja i alla fall.. d märker ja när "han" dyker upp igen... faller ja för nån igen så blir d nog svårt att hålla d ja lovat mej sj.. d e pissigt fan. varför kan man bara inte ha tur som så många andra? jebiga.. aa ja , nu har ja skrivit av mej lite. å skitbra blogg förresten!
kram
