Jasa

Haha helt galet hur fint medelåldersmän kan dansa! Så här ska jag dansa till Zvezde Granda å nyår. Någon som utmanar mejj till en battle?
Detta måste ses, kommer garanterat att få ert humör på topp!

Mi smo pijane budale, to smo mi!

Jag önskade efter gårdagen att jag under natten skulle somna. Å sen när jag vaknade hoppades jag att det var en hemsk mardröm som jag haft under natten. Att det bara var en ond dröm att min baby mår dåligt å att han inte orkar kämpa för oss. För det var han som gjorde mejj stark genom att säga att vi skulle klara ALLT tillsammans. Vi skulle klara distansen, å allt det onda som skulle komma i vår väg. Vi skulle vara starkare än allt det sa han till mejj.
Men tyvärr var inte en mardröm, det händer på riktigt :(

Å då sitter jag här å kan fortfarande inte stoppa mina tårar å undrar om jag verkligen förtjänar detta? Jag försöker vara stark, jag försöker verkligen vara stark för hans skull. Men kan jag verkligen det när mitt hjärta har krossats så många gånger förr? Klarar mitt hjärta detta ännu en gång?

Jag vet att det inte var hans avsikt, jag vet att han inte ville såra mejj. Jag vet att han mår dåligt för att han inte kunde hålla sina löften som han gav mejj. Det är inte hans fel att det finns onda människor som tyvärr är starkare än honom just nu. Men vet ni vad? Jag hatar dessa människor, vilka dom än är, å dom ska inte få förstöra något som är så underbart. Jag måste bara ha tålamod, men det är det som är det svåra. Jag har blivit alldeles för van vid hans röst, hans sms å hans konversationer på msn. Så det känns så tomt utan allt det nu. Det känns som jag återigen har blivit lämnad ensam av någon som betyder världen för mejj.

Jag börjar återfalla till den personen jag var innan jag träffade honom. Till den kalla, känslolösa tjejen som glömt hur man skrattar. Jag hatar den tjejen för tyvärr tar hon över mejj helt. Jag är rädd att jag kommer känna hat igen. Absolut inte mot honom, för det är omöjligt. Har lovat både mejj själv å honom att jag aldrig kommer vända honom ryggen, å jag håller mina löften. Men jag kommer känna hat mot resten av världen igen. Jag vill bli räddad igen!

Det är helt otroligt hur snabbt man kan börja tycka om någon så mycket. Man det är vi ett levande bevis på. Jag vet dessutom att många kommer tycka att jag överdriver med mina känslor. Men det är så jag känner så vaffö skulle jag dölja det?
Kanske någon förstår min smärta?

Men jag ska hålla huvudet högt å minnas hans underbara ord: Jag hoppas att den här sagan slutar bra, att vi möts igen å blir tillsammans.

D.S det är du som håller mitt hopp uppe. Även om det inte blir du å jag igen, så ska det ordna sejj för din del, det ska jag se till. Jag kommer hur som helst alltid finnas vid din sida. I gott å ont! Niko kao ti...

Pratim te, sve u korak svaku stopu poljubim, svaku suzu, svaki uzdah osetim. Tu sam da ti nadu vratim, ako padnes da te uhvatim.
Pratim te, i kad negledam po koraku te znam, svaki drhtaj tvoga tela osecam. Tu sam da ti nadu vratim, ako padnes da te uhvatim...

Ännu än gång öppnade jag mitt hjärta, nåt jag säger efter varje gång jag blir sårad att jag inte tänker göra igen. Tyvärr lär jag inte av mina misstag verkar det som.

Idag tog nåt som började så fint slut... Något så underbart, som fick mejj att må så bra, som fick mejj att skratta, som fick mejj att glömma allt det dåliga, försvann på nolltid, utan förvarning.
Det gick så sjukt snabbt, men jag lyckades fastna för dessa underbara, nästintil svarta ögonen. Denna killen som fick mejj att resa mejj upp efter allt som hänt mejj innan.
Jag sov 3-4 timmar per natt, sen gick jag till jobbet me halvstängda ögon å me en trött hjärna. Men det var tanken på honom, å att jag pratat me honom under natten, som fick mejj att bli pigg å glad. Jag mådde helt underbart! Det var absolut värt att inte sova så mycke som man egentligen borde.
Sen var han hos mejj för en vecka sen, å det kan inte beskrivas me ord hur underbart det var. Att veta att han var jämte mejj å att detta bara var en början på alla underbara stunder som vi skulle få tillsammans. Trodde jag iaf...

Jag vill inte skriva anledningen till vaffö denna sagan plötsligt tog slut. För det är varken hans eller mitt fel. Jag är inte arg på honom, jag hatar honom inte å jag tänker inte vända honom ryggen. Jag tycker om honom alldeles för mycke för det.

Du är min prins, du är den jag ändå hoppas på. Jag hoppas att min otur vänder, å att det blir du å jag igen. Det är det jag vill,å det är det jag ska kämpa för. Men det får ta den tid den behöver.

Trodde jag skulle gråta i en timme eller två, sen skulle tårarna försvinna å det skulle kännas lättare. Men tårarna vill inte försvinna, dom fortsätter rinna. För första gången öppnade jag upp mejj för mamma när det handlar om en kille, jag grät ut i hennes famn å lät henne trösta mejj.
Det som är det fina är att mamma tycker om honom, å kunde inte ens nu säga nåt dåligt om honom. Utan hon uppmanade mejj att hålla hoppet uppe å att kämpa. Det min prins, det är ett tecken på att du är bäst, precis som jag alltid har sagt till dejj.

A ako Boga ima, onda ce sve doci na svoje...

Denna sagan får inte ta slut nu... Tycker om dejj!

Min vecka började mer än bra! När jag kom till jobbet kom 2 ungar samtidigt me sin mamma. Det dröjer inte länge förens flickan stolt säger att vi har samma frisyr. Då säger mamman: Hela helgen har jag fått höra "Jag vill ha samma frisyr som Jasmina!"  Kan man bli annat än glad liksom? Så mamman skrattar till å säger: Du är favoritfröken ska du veta!
Att höra sådana här fina saker lyfter verkligen upp en rejält. Att vara så uppskattad bland barnen betyder riktigt mycke.

Haha världens sötaste tjaffs mellan en flicka å en pojke fick jag bevittna idag med:
A: Jag vill stå vid min Jasmina! *Puttar till E*
E: Nej, hon är MIN Jasmina! *Puttar tillbaka*
A: Okej då är hon bådas Jasmina! *Lugnar ner sig*

Fröken Jasmina älskar sitt jobb!

Efter att ha varit sjuk hela förr förra veckan, var det lagom segt att komma tillbaka till jobbet förra veckan. Måndagen var nog värst trots att jag hade en kort dag, men jag tog mejj igenom den å resten av veckan.

Så jag tyckte jag förtjänade att åka till jkpg på lördan å shoppa loss. Å det gjorde jag.... Tadaaa, jag lyckades hitta min nyårsklänning! Om jag blev lycklig, nu har man fått det avklarat, bara festen som fattas. Tror inte ni ska få se den innan nyårsafton, men den är väldigt enkel å fint. Vi ska ju inte på bal liksom :) En kappa å en t-shirt blev det på HM med men det allra bästa sparade jag till sist. Min NOKIA 5310 pink express music. Äntligen kände jag att jag hade råd att köpa ny mobil, så lika bra å göra det på en gång innan pengarna hinner ta slut igen. Man mår visst bättre av att shoppa :)
Men trött blir man oxå... Kanske ska påpeka att storebror köpte en mobil oxå, En fin Ericsson, men min NOKIA är finare :)

Söndagen såg man framemot, första advent å en speciell pojk skulle komma å hälsa på. Så det var egentligen det sistnämda jag såg framemot å inte första advent. Min lilla skåning satte sejj i bilen å körde 240 km för min skull. Av nån anledning kan MIN EGNA bror inte förstå hur en kille orkar köra en så lång bit för att träffa mejj. Haha tack för den bruur!
Anyways, det var supermysigt. Avslappnat å kul, men ändå pirrigt.
Vi tog en liten promenad på stan, sen gick vi till fiket å beställde varm chokladmjölk. MUUUMS säger jag bara. Jag å Daniel fick dessutom bevittna riktig misshandel mot ingen mindre än tomten! Vi blev helt chockade...
En unge gick fram till tomten, kollade på honom, knockade ner honom, kollade på honom igen när han låg ner å helt iskallt vände sejj om å gick därifrån. Japp då kom våra skrattattacker igång. Men detta hände inte bara en gång under vår fikastund. Ungarna på fiket var värsta aggressiva, alla knockade ner tomten, å vi bara fortsatte att skratta ännu mer för varje gång. Jag gissar på att ungarna inte fick vad dom önskade sejj förra året, så nu fick tomten betala priset på det.
Mammi å bror kom oxå förbi fiket å satte sejj me oss, riktigt myspys var det. Lite blyger blev Danche allt, men det gick över sen. Han var omtyckt av mamma, å av brorsan me skulle jag nästan tro. Sånt betyder verkligen mycke, å underlättar en hel del. Frågan är då om han är omtyckt av mejj? Svar: LÄTT!
Efter att vi fikat klart, åkte vi en runda till BK för att äta. Vi kom fram till att BK är favoriten hos oss båda bland hamburgarkedjorna. Så mysig middag blev det där :)
Sen åkte vi tillbaka till stan me hans coola brumm brumm, å tog en fika igen. Men vi var båda så mätta så egentligen orkade ingen av oss me det. Tiden gick snabbt, allt för snabbt :( Men jag är otroligt glad för gårdagen, jag ser så framemot nästa gång. Gååå tiden, gååååå :) Hur som helst, tack för igår baby, du är speciell!



Nu fick ni äntligen en uppdatering av mejj. Vet att jag varit lite seg den senaste tiden, men det brukar gå upp å ner. Så oroa er inte, jag mår bra... riktigt bra! Förresten sista månaden på året är här, går det inte galet snabbt? Jo jag tänkte väl det. 2009 here we come!