Jasa

Ööööh, jag tror jag däckar av snart,haha... Inatt lyckades jag inte somna en enda gång. Hela natten gick med att jag kollade hur mycke klockan var. Å sist jag kollade var kl 03.40 ungefär, då gav jag upp å orkade inte kolla fler gånger. Hade inte somnat ännu. Jag vred å vände på mejj, om å om igen i flera timmar. Jag la goseapan (Mr T, du vet vilken jag menar) under huvudet, för då brukar jag somna snabbt. Men nejj då, inte ens det funkade. Strax innan kl 6 så hoppade jag till, hade exakt den känslan som man är nere i jugge. Då man hör att det finns ett kryp i rummet, hur krypet klättrar upp för väggen. Sen blir det tyst i ungefär 1 sekund, å så hör man hur det äckliga krypet faller ner på marken. Ryser av obehag bara jag tänker på det. Men så var det klockan 6 imorse, jag hörde exakt det ljudet. Som en reflex, så var jag uppe ur sängen, tände lampan å tog tag mina mindre charmiga glasögon för att jag skulle se nåt. Som i en skräckfilm stod jag där knäpptyst å såg mejj runt om i rummet, letade efter den jäveln som hade skrämt mejj så. Men ingen liten jävel syntes till... I ungefär 2 minuter stod jag där helt stilla å tittade runt i rummet, utan att hitta skurken. Yeah, jag gav upp, la mejj i sängen på rygg, knäpptyst utan att våga röra mejj. Lyssnade efter krypet men det var så tyst som det bara kunde bli. Nää nu vågade jag inte ens försöka somna för att jag visste att nånstans i mitt rum fanns den lilla jäveln. Det var bara till att ligga så stilla som jag bara kunde, tills brodern drog sejj till jobbet. Lika fort som han stängde ytterdörren så var jag uppe på fötterna å tog mejj till hans rum, å la mejj lugnt i hans säng för att kl 6.40 försöka få mejj lite sömn. Men icke sa Nicke, kl 8.10 kunde jag inte kämpa mer för att somna. Jag tog mejj upp då, bäddade både min å brorsans säng å sen satte mejj vid datorn å lekte den datornörden jag egentligen är. By the way, jag hittade den lilla skurken. det var en äcklig gul,torr fjäril. Vet ni vad jag gjorde? I killed it! Moahahaha... Sen spolade jag ner skurken i toaletten. Då kände jag mejj lycklig :)

Fram till kl 11.00 satt jag å längtade efter min Mc Donalds-latte, som jag längtat efter i 2 dagar. Jag fick den till slut... Jag å Mika åkte upp till Donkan å satt där en bra stund å pratade om allt möjligt. Efter det drog vi oss till eko så jag kunde köpa min hårfärg. Imon får ni se resultatet :P Iaf så får jag ett mess av Miki från Gislaved, där det står att jag ska ringa upp honom. Visste redan vad han ville, men jag gjorde som han sa... Efter att det hade tutat upptaget några gånger, ringde han istället upp mejj: Vill du göra mejj sällskap på Mc Donalds, frågar han. Aja jag har precis varit där, men det har blivit lite av en tradition att han alltid ringer mejj å frågar om jag ska med. Snäll som jag är så hänger jag på. Traditioner ska inte brytas ju :P När vi väl kom upp till Donkan klagade vi båda två. Från mejj fick man höra: Jag kommer däcka av när jag kommer hem! Å från honom fick man höra: Jag vill inte jobba! Haha han sa en väldigt rolig grej som fick mejj att vakna till: Tänk om man kunde utbilda sejj till att vara arbetslös! Jaa du Miki min vän, den utbildningen behöver inte vi iaf. Men hade det varit så att det hade funnits en sådan utbildning, hade vi väl varit först med att gå den :P Efter det kläckte vi en å annan elak kommentar å dessutom skrattade omoget åt det med. Men jaa skojj var det ändå... Efter att jag å min trogna Mc Donalds-polare hade skiljts åt, ägnade jag mejj åt att dega i sängen, som tyvärr har blivit en vana. Fast den vanan, har lett till en annan trevlig vana, eller hur Mr T? :)
 
 <---Miki, min Mc Donalds-polare :)

Nu mina trogna bloggläsare, nu är kl 21.12 å jag funderar seriöst på att krypa ner i sängen å hoppas att denna natten ger mejj mer sömn än förra. Puss å kram på er!

Idag fick jag den bästa komplimangen på länge! "Fan vad bra du är på att skriva!" . Det kom som en överraskning måste jag säga. Själv tycker jag att min blogg alltid verkar så tråkig å inte speciellt välskriven. Sen får man höra något så fint å bra, å då blir man inspirerad till att skriva ännu mer. Och det vill jag absolut göra! Så tack ska du ha Ati, som fick mejj att växa en liten bit där.
 Så frågan är vad ska man skriva om?  Situationen runt om i världen? Dom svältande barnen i Afrika! Rasismen? Finns så mycket att skriva om, men ändå på något vis så tycker jag mest om att skriva om det som händer runtomkring mejj, skriva om det jag känner. Visa med ord vad mina nära å kära betyder för mejj.
 Den senaste tiden har jag blivit väldigt intresserad av sport oxå. Att jag gillar fotboll är ju ingen nyhet, men nu har jag fastnat för tennisen oxå. Ja, mest för det serbiska stjärnskottet Novak Djokovic, det erkänner jag. Men är man sådan som jag, som inte har mycket annat att göra, då kan det mesta bli intressant.
 Därför vore det nog dags  att jag bestämmer mejj för vad jag vill göra av mitt liv. Men det är väldigt svårt när man i den ena stunden vill göra en sak, å i den andra stunden en annan sak. Men som man får höra av dom äldre som sägs vara klokare å visare: Du är fortfarande ung, du har hela livet framför dejj, å du har gott om tid att bestämma dejj för vad du vill göra i livet. Det må vara så, men snart vill jag ändå bestämma mejj för vad jag vill göra.
 Nu tycker jag att det räcker för mejj för den här gången. Men var så säkra att jag kommer tillbaka väldigt snart. Glöm inte att kommentera!

Jag trodde det värsta var över... Trodde jag mådde bra å var stolt över mejj sj för att jag tog detta så pass bra.

Men ikväll kom reaktionerna. Nåt tryckte till hjärtat å jag kunde inte andas,jag drog djupa andetag för att försöka få i mejj lite luft. Det blev helt suddigt framför ögonen å jag kände den äckliga gråten i halsen å jag upptäckte att det var stora,tunga tårar som rann ner för mina kinder. Nu insåg jag att på så kort tid hade jag börjat gilla någon så starkt å det kändes så rätt,trots att det var så långt bort.

 Men på en sekund är allt borta... Jag ville avsluta det som fick mejj må så bra, på ett bra sätt. Jag tar upp mobilen,börjar skriva ett sms: Tack för att du tog hit lyckan i mitt liv,om så för bara för en kort stund. Sänd sms: Pavle.... Skickat! Förvånadsvärt: Meddelande mottaget: Pavle! Jag öppnar smset å läser: Det var så lite så, men allt är ditt fel! cao!
Jag blir chockad å bara stirrar i mobilen.. Hur fan kan allt vara mitt fel när jag var den som kämpade å var beredd för att göra allt.

Skärpning! Vem fan är det jag gråter för? Jag vet att han inte är värd det, men det är ändå så svårt att låta bli. Jag vill inte vara jobbig å gnälla, men det känns så bra att skriva om det. På nåt konstigt sätt så hjälper det. För jag har ändå inte den orken att prata med mina vänner om det. Vet att bara fler tårar skulle komma då.

Jag tycker jag var modig för jag tog det stora steget att radera hans nummer från min mobil innan. Men nu är frågan: Hur fan ska jag radera honom från minnet? Jag vill bara glömma allt,vill vrida tillbaka tiden, men det går inte :( Från att 23e Juni var den lyckligaste dagen som även var min födelsedag, så blev det helt plötsligt ett svart minne. Inte allt självklart... Men hade jag inte träffat dejj då, då hade jag inte suttit här å bloggat med tårarna i ögonen, om denna sorgliga berättelse.

När ska allt vända? När ska det sluta lyckligt för en gång skull?

Vår låt..Det är verkligen vår låt. Å allt stämmer:


Ostao je bele zore trag
odlazis, a tako si mi drag
mirim se sa tim, s' tobom gubim sve
jos me bole zadnje reci te

Ref.
Zagrli me ti i oprosti mi
stegni srce, nemoj plakati

Jedno drugom smo bili sve
prva ljubav, sreca i prolece
sada proslo je, proslo sve

Jedno drugom smo bili sve
prva ljubav, sreca i prolece
sada proslo je, shvati molim te

U tvom srcu umrlo je sve
nema vise mesta za mene
ljubavi ce, znam, biti i bez nas
nisi tu al' jos ti cujem glas

Ref.

Umorna i budna cekam dan
k'o da s' tobom ode i moj san
tuzne pesme stih sad mi znaci sve
i kroz pesmu cujem reci te

Svårt att tro att käelek existerar efter nåt sånt här. Men man måste kämpa sejj uppåt. Nån som ska kämpa med mejj?


ZAPEVAJTE SAMNOM!

För några dagar sen så hade jag bloggat å skrivit att allt mellan mejj å Pavle är bra å allt funkar som det ska. Tyvärr trodde jag fel. Redan kvällen efter vände allt å jag insåg att det inte var så bra som jag trodde. Men ändå fortsatte jag att hoppas att allt skulle ordna sejj å blir bra. En hel vecka efter det hade gått, men han fortsatte att ignorera mina sms. Började bli orolig att nåt kanske hade hänt. Kom på den grymma ideén att min kära vän Tamara skulle skicka iväg ett sms till honom å kolla hur han mår osv. Hon var inte allt för glad över att göra det, men hon ville ändå hjälpa mejj. Redan en kort stund efter så ringer hon mejj å sa att han svarade på hennes sms. Så speciell å omtyckt jag kände mejj då. Så tjejer om ni har en pojkvän som är präst: Låt er inte luras! Dom kan tydligen vara mycke värre än vissa idioter. Så vad har jag lärt mejj utav detta? Jo att inte lita på en kille även om han är påven eller någon annan högt kyrklig snubbe. Att det egentligen inte är illa alls att vara singel å bara njuta. Visst man kan sakna att veta att man har någon å allt det där med "kärlek", men den STÖRSTA fördelden med att vara singel är att ingen kan såra dejj. Så trots att det gjorde ont, å att han sårade mejj, får jag tänka positivt ändå. Vill tacka mina vänner som varit underbart stöd å kommit med så fina ord som: Du är mycke bättre än honom! Du förtjänar bättre! Det är han som förlorar på det,å inte du! Magans självklara kommentar: Du är så mycke snyggare än honom! Den kommentaren som jag minns mest å som var den som fick mejj att må bäst var min kära kusin Jasas kommentar: Ti sigurno neces od konja na komarca. Nacices boljeg decka al on nece naci bolju devojku. Jag älskar er! Min underbara bror ska oxå ha ett stort tack eftersom han tröstade mejj när jag satt där å försökte berätta att det är slut, utan att gråta... Men ändå lyckades jag inte hålla tårarna borta. Ja se skämmala malkice,haha..
Nu gott folk har ni fått höra min historia om killen som jag trodde var perfekt. Nu får han hitta nån seljanka utan tänder, för han uppskattade inte en sådan diamant som mejj.
Som avslut på mitt inlägg lägger jag in en grym sommarhit som heter: Da ne vidi ona av Danijela Vranic. Början av låten är helt mäktig, exakt så kände jag mejj när jag var med Pavle. Trodde bara att han var lite blyg av sejj. Men nu inser jag vaffö han var som han var. Jag tycker inte illa om honom, men han är långt ifrån samma kille som han var när jag lärde känna honom. Zivot ide dalje...